Patriakat, könsmaktsordning och annat som känns obekvämt

Det pågår en debatt om feminism just nu som jag verkligen önskar att jag kunde engagera mig mer i. Det har sitt ursprung i fenomentet #prataomdet där män och kvinnor diskuterar de svårdefinierade gråzonerna inom sex. Allt är väldigt nyttigt och jag hoppas att det är en debatt som kommer fortsätta och fortsätta vara så nyanserad och produktiv som den varit hittills (det lilla jag hunnit med att läsa).

Det som dyker upp mer än annat är diskussionen om begreppen könsmaktsordning och patriakat. Två ord som ofta används med lite avsmak och förakt och som tillskrivs radikalfeminister med håriga ben. Och jag måste hålla med om att min relation till feminism och teorin om könsmaktsordning inte är helt okomplicerad. Först tog det främst emot att överhuvudtaget erkänna att något annat än jag själv bestämde hur jag skulle vara och agera. Men med tiden, främst genom mitt föräldraskap, så har jag blivit smärtsamt medveten om att det finns enormt starka men osynliga strukturer som formar och påverkar mig. Och inte minst hur svårt det är att vara den som går emot.

Så jag måste erkänna att det finns ”något” som styr oss, både män och kvinnor, mot en tydlig könsidentitet i samhället. En kraft som uppmuntrar könsstereotypa beteenden och gör det så fruktansvärt svårt för någon att agera utanför könsrollerna. Men att detta skulle handla om makt och det ena könets makt över det andra kan jag inte köpa. Särskilt inte eftersom jag inte kan gå med på att männen i så många fall är dom som sitter i överläge. För när man mäter denna ”makt” så pratar man pengar, positioner och frekvenser – just sådant som är lätt att mäta. Och ja, män tjänar mer, är oftare chefer, har större inflytande i samhället politiskt sett och verkar inte minst vara dom som slår och våldtar oftast (även om Per Ström och andra anti-feminister verkar vara av åsikten att kvinnor egentligen är värre och att anledningen till att detta inte syns i statistiken beror på en stor konspiration och mörkläggning med sin grund i manipulativa ”genusforskare” som finns överallt). Men vad är det männen inte har som kvinnorna istället har? Jo, sådant som i debatterna ofta omnämns som icke eftersträvansvärda jobb som går ut på att arbeta med människor. För visserligen tjänar barnskötare mindre än truckförare men barnskötare får ägna hela sina dagar åt att se, uppleva och hjälpa barns utveckling och kärlek. Många spenderar mer tid med barnen än vad föräldrarna får göra. Dom får kramar, teckningar och massor av kärlek. Vad får truckföraren? Hemorrojder? Och på samma sätt kan man steg för steg gå igenom skillnaden mellan män och kvinnors vardag. På punkt efter punkt så får kvinnor mer mänsklig närhet, omtanke, kommunikation och uppskattning. Män får materiel uppskattning vilket inte ger lika mycket lycka enligt lyckoforskningen. Så min fråga är om det är så relevant att bara mäta allt i pengar när det gäller makt?

Nej, jag vill inte det. Men jag vill inte heller att vi ska ha det som vi har det. Jag vill att vi ska arbeta för att komma från den osynliga påverkan (låt mig kalla det genusssystemet i väntan på bättre ord) så att vi mer fritt kan välja att vara de vi vill vara under våra personliga förutsättningar och inte utifrån vad som sitter mellan benen.

Jag har inte tiden att utveckla detta så mycket som jag skulle vilja utan får lova att återkomma.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: